Vår historia 2016-12-14T17:14:42+00:00

Första världskriget är ett faktum i augusti 1914. Den 3 augusti proklamerar den svenska regeringen fullständig neutralitet.
Till stöd för marinen inrättas ett antal frivilliga motorbåtsflottiljer med uppgift att utföra bevaknings- och transportuppgifter i skärgården. En av dessa är Stockholms frivilliga motorbåtsflottilj, SFMF som bildas den 12 december 1914.


Grunden till dagens sjövärnskår var lagd. 1915 formades riksorganisationen Sveriges Frivilliga Motorbåtskår, (SFMF), som var en av de första riksomfattande frivilliga försvarsorganisationerna i Sverige.

Följande text är ett utdrag ur tidningen Galjadeten 1942:

Det var vid ett sammanträde med Svenska Motorbåts Sällskapet den 23 1914 som förslag väcktes om en frivillig motorbåtsflottilj i Stockholm. Kontorschefen T. Bång och grosshandlare B. Thorsell, som båda under mobiliseringen tjänstgjort som förare av bevakningsbåtar vi Vaxholm fort, var initiativtagare. De grundade sitt förslag på den erfarenhet de fått under tjänsten som båtförare, att den föreslagna flottiljen skulle kunna bli av betydande nytta i försvarets tjänst.

Flottiljen konstituerades den 12 december 1914, vilket alltså är dess egentliga födelsedag. Ungefär ett år senare beslöts, att samtliga medlemmar skulle vara aktiva. Passiva medlemmar och hedersledamöter skulle ej få förekomma.
Det nya kårreglementet från 1928 medförde emellertid att stadgarna måste ändras därhän att passiva medlemmar samt att medlemmar av kategori B skulle tillkomma. Dessutom gavs möjlighet att kalla hedersledamöter.

I samband med att första världskriget upphörde och inträdandet av fredliga förhållanden avtog så småningom intresset för flottiljarbete och manfallet bland medlemmarna blev stort. Hösten 1924 gjordes emellertid ett framgångsrikt försök av ingenjör V. Almgrén och överstelöjtnant Drake att väcka flottiljen ur dess törnrosasömn. Ett tjugotal medlemmar förklarade sig genast villiga att att medverka vid detta försök, och vid ett sammanträde 8 december valdes ny styrelse med Drake som ordförande. Därmed ingick flottiljen i sin andrautvecklingsperiod. Under Drakes tid, 1925-1932, utvecklades flottiljenen kraftigt och 1928 bildades en volontäravdelning i syfte att rekrytera aktiva medlemmar bland i denna avdelning skolade ungdomar.

1940 bildades Roslagens frivilliga motorbåtsflotillj, RFMF med basering i Öregrund.

Den tidigare bildade frivilliga motorbåtskåren med sina frivilliga motorbåtsflottiljer hade resurser i form av personal och båtar som av formella skäl inte kunde tas i anspråk vid beredskapens början 1939. Bestämmelserna ändrades dock genom ett Kungligt brev den 17 oktober 1941 och det militära förbandet Sjövärnskåren såg dagens ljus den 1 november 1941. Förbandet omfattade 17 flottiljer med 1200 man och 470 båtar. Sjöfartskontroll blev en viktig uppgift för det nya förbandet och 22 sjökontrollstationer organiserades och bemannades. Ingen av dessa stationer eller flottiljer var baserade på Märsgarn före 1977.

Efter Sjövärnskårens tillkomst, befarade flottiljerna, med egna fonder, kapital och privata tillhörigheter att staten skulle lägga beslag på dessa. Föreningar bildades på andra håll i landet för att tillvarata dessa privata egendomar.
Den 15 maj 1943 bildades Stockholms Sjövärnsflottils Kamratförening.

Redan 1939 köpte Stockholms frivilliga motorbåtsflottilj ön Klockaruddsholmen för tusen kronor av staten efetr att sedan början av 1930-talet lånat ön av kronan som bas för flottiljens övningar.

Chefen för marinen föreslår 1973 att Sjövärnskåren skall medverka i marinens frivilligutbildning på samma sätt FBU-rörelsen.
1974 bildas Sjövärnsföreningarnas Riksförbund, SVF RF. vilken intogs bland de bidragsberättigade frivilligorganisationerna.
De gamla stöd- och kamratföreningarna ombildades till Sjövärnsföreningar. De allra flesta flottiljerna skapar nu sina sjövärnsföreningar. Exempelvis bildas Stockholms Sjövärnsförening. För de kårer som hade ”föreningar” redan tidigare tvingades de nu till ett namnbyte eftersom dess verksamhet inte var samma som de sjövärnsföreningar som nu skapades. Följaktligen bytte Stockholms Sjövärnsförening namn till Kamratföreningen Stockholms Sjövärnsförening.

Det militära förbandet Sjövärnskåren läggs, efter fyrtio år, formellt ned vid en cermoni på Märsgarn i slutet av sptember 1981. Segelbåtar och de lokala flottiljernas utrustningar överförs till de nya lokala sjövärnskårerna.

Avecklingscermonin sker i samband med Sjövärnskårens rikstävlingar på Märsgarn. Samtidigt avvecklas Baskompani Vitså och Sjövärnskårernas Riksförbund tar över ansvaret för Märsgarn som en kursgård året därpå.

Sjövärnsföreningarna byter nu namn till ”Sjövärnskår” och övertar ansvaret för ungdomsverksamheten på hemorten.
Roslagens Sjövärnsförening och Stockholms Sjövärnsförening slås samman. Namnet Stockholm – Roslagens Sjövärnskår uppfattas som allt för långt varvid namnet blir Stockholms Sjövänskår.

SVF RF byter namn till SVK RF, Sjövärnskårernas Riksförbund.

 

Stockholms Kustartilleribefälsförening bildades 1951 av några personer som tjänstgjort tillsammans under beredskapen. De hade svetsats samman under beredskapsåren och såg ett behov av att komma samman och samtidigt passa på att förkovra sig inom ramen för det frivilliga försvaret. Man beslöt sig för att söka medlemskap i CFB (Centralförbundet för Befälsutbildning) och utgjorde tillsammans med flera andra frivilliga försvarsföreningar Stockholms FBU förbund.


Den frivilligutbildning som bedrevs var av samma slag som övriga FBU förbund erbjöd, det som skilde var att vi utöver de allmänna kurserna även hade särskilda KA kurser. Dessa berörde i stort sett samtliga grenar inom vapenslaget, tungt sjöfrontsartilleri, eldledning, Lv, KJ

[1], Grk, Sjukvård, Radar mm mm. Då verksamheten var som störst deltog ett hundratal personer i kurserna och vi nyttjade bl.a KA ytterförläggningar i Stockholms skärgård.

Föreningen växte underhand och skapade bl.a. en ungdomsavdelning, U KA 1, som fostrat många blivande KA officerare. Sin glans dagar hade KA befälsförening under -60 och –70 talen, mycket beroende på dåtidens omvärld som av många upplevdes som mycket orolig och osäker. Under slutet av -80 talet beslöts från centralt håll (ÖB?) att marinen skulle profilera sig mer som en enhet, dvs Flottan och Kustartilleriet = Marinen. Dekaler trycktes upp mm och i samma veva började även styrelsen för Stockholms KA befälsförening fundera över om inte Sjövärnskåren vore en mer naturlig hemvist för oss än vad Armén (FBU) var. En del kontakter togs och under en konferensresa kom vi överens med SVK RF om att söka medlemskap i SVK RF. Styrelsen för Stockholm KA Befälsförening ratificerade sedermera överenskommelsen och i skiftet 80-90 talet[2] blev vi medlemmar i SVK RF.

U KA 1 avvecklades några år in på 90-talet eftersom tillströmningen av ungdomar sinade. Inom SVK RF kom vi då överens om att låta Stockholms och Södertörns SVK hantera all ungdomsutbildning; även ”våra” ungdomars.

Stockholm KA Befälsförening har under hela sin verksamhet haft regementet KA 1 som sitt ”hem”. Vi har under alla år haft, och har fortfarande, ett stort och viktigt stöd från regementsledningen; dock har stödet fått en alltmer förändrad form mot bakgrund av den turbulens som varat i stort sett de sista 10 åren!

Det fanns KA Befälsföreningar även i Göteborg och Karlskrona samt i Härnösand. Tyvärr var inte samarbetet mellan våra föreningar särskilt djupt, måhända beroende på långa avstånd och avsaknad av ett upplevt behov!

För några år sedan beslöt styrelsen för Stockholms KA befälsförening att byta namn på föreningen till Stockholms Kustartilleri och Amfibie befälsförening(Stockholms KAB).

Detta gjordes för att även de soldater och befäl som idag gör lumpen inom Amf 1 skall känna sig hemma och välkomna. Kustartillerister är ju ett utdöende släkte och inga nya tillkommer!

2004 firade föreningen sitt femtioårsjubileum med stor middag på KA 1 med deltagare från starten till nutid.

I dag disponerar föreningen en båt, VITAMIN, en FinnCruiser på omkring 30 fot. Hon ligger förtöjd i vår nya hemmahamn, Västerbrohamnen i Stockholms centrum. Genom ett uppoffrande arbete ( och mycket pengar!) är VITAMIN idag försedd med ett toppmoderna navigationssystem och är tänkt att användas som en utbildningsplattform för navigationsutbildning (även radar) inom SVK RF.

2010 upphörde KAB at upphöra som egen förening för att istället möta framtiden tillsammans med Stockholms sjövärnskår under det nya namnet Sjövärnskåren Stockholm.

Det finns många personer som särskilt förtjänar att omnämnas. Utöver de framsynta personer som grundade föreningen bör särskilt Harry Engberg, mångårig ordförande, Uno Freminger, mångårig, numera tyvärr framlidne, kassör samt Hans Wåglund och Per-Åke Lundberg framhållas i vår historia. Dessa personer har under många år på ett utomordentligt sätt verkat för KA Befälförening; de förtjänar vårt djupa tack!

/CG Wrangel

 


[1] KJ hade en egen sektion inom KA Befäl men beslöt sig för att ”starta eget” vilket idag resulterat i förbundet Kustjägarna med drygt 1000 medlemmar!

[2] Oklart ( i mitt minne) när exakt vi blev medlemmar/CG